Över Lake Michigan

Efter att katten och jag sagt hejdå fortsatte cyklingen…. En underbar dag med sol och ca 20gr i luften och inte så mycket vind 😄.

Der kändes riktigt skönt att veta att jag ”bara” hade en kortdag på cykeln idag med drygt 50km. Det gav mig möjligheten att ta det lite lugnare och se mig mer omkring utan att känna att jag var tvungen att trampa vidare direkt efter stoppen.

Cyklingen gick till stora delar på fantastiskt fina cykelvägar och den ena villan och tomten jag passerade var större än den andra….

I Grand Haven efter ett par mils cykling så såg jag mig runt lite. Här ligger bla US Coastguard och bredvid det en allmän strand och camping mm. Här bestämde jag mig för att fixa till lite käk och ta det lugnt ett tag. Efter käket så tänkte jag bara sätta mig och njuta av dagen …. När man har nått den åldern jag numera har så uppskattar man ibland att ta det lite lugnt efter man ätit….

Jag satte mig på en soffa och kände snart att ögonen gärna skulle vilja blunda lite…. Då jag inte kände någon stress så lutade jag mig först lite bakåt för att sen bestämma mig för att lägga mig ner lite på bänken…. Det var då jag gjorde en vad vi i familjen brukar kalla att göra ”en Sandra”….. Det innebär kort och gott att om det är lite molnigt och ifall det inte är minst 25gr i luften så behöver man inte smörja in sig för då tar inte solen…. 😉. Detta inträffade på en solsemester för länge sen och ni förstår ju hur fel det blev den gången och så även denna gången….. 😅. Efter ca 1 tim vaknar jag till efter att jag somnat på bänken vilket inte var min tanke…. Solskyddskrämen låg självklart orörd i en av mina väskor vilket resulterade i att de delar av kroppen som inte täcktes av någon form av tyg fått sig en rejäl grillning ala Sällskapsresan där han ställer klockan för att vända på sin kompis. Röd likt en rödbeta i ansiktet skrapade jag bort sömnen (gruset) från ögonen och trampade vidare…. Hyfsat utvilad men där skinnet sträckte lite mer än önskvärt i framförallt ansiktet 😱.

Strax innan Muskegon stannade jag till på en strandpromenad och njöt av väder och de fantastiska strandvillorna…. Är du svensk hörde jag bakom ryggen…. Visst sa jag…

Kvinnan i mitten var född och uppvuxen i USA men hade en svensk mor som bodde i USA fram till pension… Hon hade precis flyttat tillbaka till Mariestad. Hon hade även en bror i Umeå men hade själv inga planer på att flytta från USA. Hon pratade dock mycket bra svenska och det var trevligt att prata sitt eget modersmål om än bara för ett par minuter. Jag rullade sen vidare till ett Starbucks för jag avnjöt en kall dryck och en kletig kaka.. Som en del av den presenten jag fått av mina kollegor i Linköping. Ett stort tack för det!

Utanför kommer det fram en kvinna i 40 årsåldern och börjar prata med mig… Det visar sig att hennes föräldrar är från Finland men hon själv är född och uppvuxen här i USA. Jag fick hennes visitkort och skulle absolut ringa om jag behövde hälp under resan. Hon tackade även för att jag besökte USA trots nuvarande läge och anspelade på sittande predident🙄 Tacksam för det så stoppade jag ner hennes kort bland de övriga som jag hittills fått. Jag är fantastiskt tacksam för allas omtanke och värme men hoppas samtidig inte jag behöver använda deras uppgifter i alla fall inte pga att det händer något med mig.

Framme i Muskegon välkomnades jag av fantastiskt doft från köket, en kall öl i handen och självklart en stort eget rum med tillhörande toa och dusch…. Problemet blir att man börjar vänja sig vid detta snart😂

Der första Douglas sa var…, jag ser att solen tagit på dig idag… Jodå det har den allt 😅. Jag måste sett ut som ett stoppljus när jag svängde in på garageuppfarten.

De hade även bjudit in vänner till middagen. Douglas var 72 år och minst sagt still going strong.., cyklar varje dag och cyklade vid 68 års ålder inte mindre än ca 400mil från Miami där deras dotter bor och vidare norrut.

Efter en fantastisk god middag och ett antal öl så hade vi lite gemensam cykelvård av min cykel. Kedjetvätt, rengöring i största allmänhet och sen infettning av vitala delar. Efter det ytterligare en öl och sen som avslutning färska jordgubbar och glass….. Och kex!

Då ögonen började hänga lite extra tackade jag ödmjukast för mig och kröp ner för lite sömn och återhämtning.

På morgonen serverades jag en stabil frukost av Douglas som även cyklade med mig ner till färjan och vinkade av mig

Jag kan inte mer än ytterligare en gång tacka och bocka för ett fantastiskt värdskap innehållande både skratt och möjlighet till återhämtning.

Färjan jag skall åka med är en höghastighetsfärja som tag mig över Lake Michigan på ca 2,5 tim… Detta gör oxå att de har prissatt rutten därefter 😮. Enkelbiljett inkl cykel med div övriga tillägg som de är mästare på att hitta på är kostnaden strax över 1000kr. När jag ska köpa biljett så strular dock mitt kort…. De försäkrar mig dock om att det inte är ngt fel på mitt kort utan att det är i deras system bristen är.. De har haft upprepade problem med detta när det gäller utländska banker. De försöker på alla sätt och ringer fram och tillbaka utan att lyckas…. Under tiden pratar vi om min resa och lite allt möjligt…. När de har försökt inte mindre än 8 ggr att lägga in mina uppgifter på olika sätt utan att lyckas så säger hon…. Det ser inte bättre ut än att vi får bjuda på resan….. Öhh… Tack! Du ser även ut att behöva vila samt som plåster på såren för att du fått vänta så uppgraderar vi dig till Buissness class 🙄😄. Så jag lämnar biljettdisken med en biljett för 1400kr utan att betalat en cent för den….

Plötsligt händer det! 👍😁

Det första man möts av i Milwaukee när jag rullar av färjan är en cykelväg. Det bådar gott tänker jag och det fortsätter…. Jag kör igenom i stort sätt hela staden på cykelvägar och övriga anpassade leder för bara cyklar. Det är oväntat med otroligt välkommet. Jag har även kört in i min första tidszon och drar tillbaka klockan en timme… Det skiljer nu 7 tim mot Sverige. Nattens sovplats är ännu inte klar och jag vill försöka ta mig ut ur staden hyfsat omgående.. Magen är dock intresserad av att fylla på med lite näring…. Detta blir genom ett besök på ett hamburgerhak i utkanten av staden…. Hör kommer det snart in ett antal killar med både smycken stora som moraklockor och tatueringar både i ansikte och lite varstans….. Jag hör de börjar prata om min cykel utanför och jag tänkte här gäller det att föregå än att föregås om de nu ev skulle vara intresserade av den på ”riktigt”. Jag börjar prata med dem och det hela slutar med ytterligare en häftig kontakt att lägga i minnesbanken och både high fives och knogslag både till höger och vänster…. 😅

I kvarteret bredvid måste jag stanna till för att kolla gps och resrutt då jag skall ta mig ut på en längre cykelväg…. Då kommer denna snubbe fram….

Högljudd men trevlig och pratsam hjälper han mig… Han pratar i samma takt som en symaskin så det är minst sagt svårt att hänga med….. Han kämpar för att legalisera marijuana….. Dock bara i hans eget kvarter 🤣. Han uppger att han lyckas väl och att han ”vunnit” i första instans….. Jag får även en flyer av honom…. Jag undviker dock att prata för mycket om min egen uppfattning…. Han hjälpte ju mig trots allt med kartan…. Inte för att jag förstod så mycket men men….. Det kanske beror mer på mig än honom…

Cyklingen fortsätter på riktigt fina cykelvägar…. Men även här så tänker de RAKT!

Man såg inte slutet på raksträckorna knappt någonstans….. 🤪. Det var dock otroligt skönt att slippa bilar.

Färden fortsätter västerut och i en liten by så ligger det en cykelbutik. Då sovplatsen som sagt inte vart löst så vill jag kolla om de vet någon camping inom hyfsat avstånd. Jag passar samtidigt på att mäta kedjan med de verktyg som hänger i en väska utanför affären. Den är inte helt utsliten men har töjt sig rejält…. Den har ju trots allt drivit mig framåt i snart 170mil😮. För att spara lite på kassetten så bestämmer jag mig för att byta. Inga problem säger killen som har affären…. Jag kommer ut…..

Jag behöver inte ens ta av väskorna. Det kallar jag service 😁. Campingplatser var det värre med. Vi lyckads dock gemensamt hitta en som ligger ca 12 km utanför min rutt. Den kör vi på tänker jag….. Det visst sig självklart att även denna ligger högst upp på en jä— kulle. Framme vid entrén så står det att campingvärd finns på området. Efter att ha rullat runt på denna spöklika och otroligt tråkiga camping ett par varv utan att hitta någon så stannar jag till vid ett par som ser ut att ha bra koll på sakerna….. Detta syns på deras blomlådor 😉….. Hur man nu kan vilja tillbringa mer tid än nödvändigt här förstår jag dock inte då den ligger mitt i ingenstans utan något att se…. Man måste anmäla sig på en annan camping ca 2 mil härifrån…. 😥😱. Det kommer inte hända hör jag mig säga….. När lämnar du…. Ca 07 säger jag….. Slå du upp tältet och betala när och om de kommer. Det har hänt innan och framförallt när du är på cykel du kan ju inte cykla dit och anmäla dig….. Denna lösning låter kanon för mig…. Nu gäller det bara att hitta en ”bra” plats…. Ja det var inte svårt att hitta en öde plats i alla fall 🤣

Ingen dyker dock upp och på morgonen rullar jag iväg som planerat tidigt på morgonen och har då tjuvcampat ett par timmar (dock med tillåtelse av stamgästerna) men känner ingen större ånger för det då jag endast nyttjat ca 2,5kvm stenhård markyta en natt där det inte ens knappt gick att få ner tältpinnarna.

En lång cykeldag väntar då jag har bestämt boende hos ett par utanför Madison…. Efter ca 10 mil anländer jag till Madison… Jag har då cyklat på cykelvägar och sk trails i nästan 15 mil vilket känns rätt otroligt. Madison visar sig vara en grymt vackert stad belägen mellan två sjöar och otroligt ”bike friendly” som man kallar det här…..

Hör är det dubbelfiliga cykelbanor över stora delar av staden…..

Hör kunde man ta sig upp på en restaurang och bar på en terrass…. Hissen var anpassad för cyklar…. 😀.

Omvägen för att ta mig till nattens boende Var drygt 25km enkel resa utöver de alla redan 10 milen men det var det värt….

ännu ett härligt par som påminde mycket om mig om mig och Anna….. En rå men hjärtlig stämning där de hela tiden avbryter varandra och pratar i munnen på varandra. Härligt! Känner mig nästan som hemma! 🤩 Tack för det Judy och Joe!

På morgonen smyger jag iväg tidigt innan någon vaknat då de önskade sovmorgon. Cyklingen blir tuff med grusstigar som blivit mjuka av nattens ihärdiga regn….. Jag har dock haft tre alldeles fantastiska dagar med otroligt fin cykling så jag får bita ihop och tänka på det….. På kvällen väntas mera regn som skall hålla i under natten och morgondagen….. Tält känns inte helrätt med den prognosen….. De jag bodde hos hade ringt till ett par högst lokala hotell i den lilla by som jag ville nå fram till…… Ca 55 dollar och de skulle bjuda på skatten bara för att jag cyklade över kontinenten….. Aktuellt hotell ligger dock som vanligt lite utanför…. Trött som Skalman landar jag in i byn och kollar mig runt…. Jag får reda på att det bor exakt 2497 personer där 😃. Jag besöker det mest centrala hotellet som finns…. Ja det finns faktiskt tre i byn trots dess höst begränsade storlek….. Kvinnan som möter upp säger att de endast har ett rum kvar…. Det är det enda rummet som har egen bubbelpool om än något konstigt placerad i svenska mått mätt

Rummet kostar 84 dollar per natt men vi kommer överrens om 50 dollar plus skatt då det är det sista rummet och för att hon själv velat cykla över kontinenten…. Inte mig emot…. Som grädde på moset så säger hon att om jag tycker det är för dåligt väder imorgon så får jag gärna stanna till på måndag då rummet inte är bokat den natten…..Det kostar inget extra säger hon 😊. Ja vad säger man! Själv har hon och hennes man precis fått ett barn som bara är två veckor gammalt som hon hade med sig….. Ingen föräldraledighet där inte 😮…… Kan bli att man tar en extra vilodag imorgon 🤔…

Imorgon har byn en välgörenhetsfrukost i stadshuset kl 07-11 där det serveras pannkakor mm….. Den får det bli, så stödjer man byn lite i alla fall förutom den mat och dryck jag förtärt på byns högst lokala pub där den cyklande svensken rönt stort intresse….. Flera av de jag pratat med har knappt lämnat byn i hela sitt liv….. Underbart att få uppleva detta! Detta är verkligen så långt från New York och Floridas semesterboenden man kan komma! En fråga jag fått ikväll är… Hur vågar du cykla runt och besöka alla ställen och gå in på de olika pubarna och restaurangerna? Är du inte rädd med tanke på alla konstiga människorna?…… Svaret blev…. Nej… Det är de ”konstiga” människorna som lyser upp tillvaron och bryter mönstret🙂

Skickar ett smakprov på det lokala bandet och dess dansöser! Bandet är grymma och lirar allt mellan himmel och jord…. Dansöserna håller dock samma takt oaktat ton och fart! Men trivs med det och har kul vilket är det viktigaste 😘

Jag befinner mig nu i Fennimore ca 10 mil väster om Madison i Wisconsin en by med exakt 2497 invånare… Och jag rullar vidare….. När regnet avtagit. 😉

Va rädda om er hemma i Sverige 🤗

Vidare mot Lake Michigan…

Åskvädret som jag hade hoppats undvika stod jag nu mitt i istället åskknallen var otroligt ljudlig….

På morgonen så sa Brent som jag sov hos att det skulle bli regn och åska men troligtvis inte där jag skulle köra….två alternativ… Vänta i flera timmar för att se hur vädret rörde sig och förlora viktiga timmar på cykeln eller ge sig iväg som planerat…. Då vänta inte är något jag har svart bälte i så blev valet det förstnämnda. Trots vilodag så skrek inte direkt benen av glädje när de förstod att det var dags att trampa igen…. Det vande sig dock snabbt igen och de stretade inte emot alltför länge. Vinden var hyfsat gynnsam och terrängen hyfsat platt. Nu var det bara det kraftiga regnet som skulle undvikas…

Till en början gick det riktigt bra och radarbilden visade att det skulle röra sig strax bredvid min rutt…. Det är egentligen inte regnet som oroar mig… Även om jag helst slipper det…. Utan åskan då jag sedan tidigare vet hur intensiv den kan vara här.

Regnet började stänka och jag letade efter möjligt skydd över huvudet…. Mitt på landsbygden, inte ett träd knappt så långt ögat når och bara öppna fält och en och annan lada med tillhörande hus…. Jag bestämde mig för att skyla mig under takfoten till en maskinhall och hoppades inte att ägaren skulle ha alltför kraftiga synpunkter på det ifall han kom ut…. Regnet formligen vräkte ner nu och blixtrarna ljöd runtomkring. De kom närmare och närmare och jag brukar tycka att åska är mäktigt och fascinerande att titta på…. Nu kom det lite väl nära och det kändes inte längre kul att stå under takfoten och känna regnet göra mig blötare och blötare…. 4-5 blixtrar med tillhörande öronbedövande smällar kom nästan samtidigt…. Man kan tro att jag överdriver lite för att få det att låta mer spännande än det var men jag önskar just då att så vore fallet….. Smällarna gjorde så att hela maskinhallen vibrerade…. Då kändes det inte kul längre 😥

Allt jag hade att göra var att stå kvar och försöka undvika bli alltför blöt vilket jag i efterhand kunde konstatera var det stort misslyckande 🤨. Lika blöt som en nybadad hund ”hoppade” jag på cykeln när det värsta lagt sig…. Räddningen blev sen…..

….efter knappt 10km. Där blev det byte av hela mitt matchställ och även en god sallad slank ner i strupen…. Att det kan vara så skönt att få på sig torra kläder 😁.

Mätt och torr lämnade jag och hoppades på några torra mil… Ut från byn fick jag lite draghjälp av…

Det är rätt häftigt att man tom utanför affärerna har uppställning för hästar och vagn än idag

Cyklingen var sen grymt härlig större delen av dagen. Sista rejäla regnet kom ca 20km innan mitt 10mila-mål för dagen. Dowagiac som är en liten by precis på gränsen in till delstaten Michigan. Denna gång var det dock ingen åska utan endast regn vilket jag ”uppskattade”…. Dagen gick från 13 gr och spöregn till 27gr och soligt. Framme i byn körde jag förbi denna fina rastplats vilket inte varit så vanligt så hör långt….

där träffade jag på flera roliga och trevliga människor…

Två grymt trevliga 18-åriga college killar som skulle fiska men hade fått världens trassel på fiskelinan… Båda var helt på det klara med vad de ville göra i framtiden… Killen i mitten skulle bli äktenskapsrådgivare och han till höger ville fortsätta utveckla algoritmer för ekonomiska analyser på finansmarknaden 😁. Som sagt grymt trevliga och skärpta. Sen gled denna herre in…

Inte samma framtidsutsikter men trivdes bra ändå…. utan att jag hade sagt något sa han… Ska du slå upp tältet här i naturen så ser upp för Skallerormarna… Vi har flera sorter här… Va fan står det i pannan på mig att jag hatar skallerormar 😂. Herrn hade kört över USA på mc och hade en del kul att berätta. Tur jag har bestämt mig för… Läs var tvungen att bo på hotell för att ha möjlighet att torka både mig och kläder då nya kraftiga regn väntades under natten.

Innan hotellet så behöver jag lite påfyllning av kolhydrater och hittade en oansenlig kinarestaurang. Hör fick jag både mat, trevligt bemötande och min hittills yngsta beundrare… Det är ganska många som hittills ”high fivat” med mig men denna blev som sagt den yngsta… hittills….

Han ville följa med på sin trehjuling när jag cyklade iväg. Mest uppspelt var dock hans farfar eller morfar vilket det nu var…. Han var djupt imponerad över min rutt och beundrade cykeln och han många tummar upp 😄. Då vi båda hade/har en hel del luckor att fylla innan vi ens kommer i närheten av att kunna prata flytande engelska så hörde jag honom säga… Åhhh…. Food Food… Skinny Skinny och pekade på mig 🤣 look whos talking tänkte jag… Han var lika smal som en piprensare men med ett leende brett som hela restaurangen….

Färden gick sen till hotellet strax utanför byn där det efter ca 20 min hängde kläder överallt likt i en secondhandbutik.. Åskan har åter börjat ljuda i fjärran och jag håller tummarna för att den i stora delar hinner försvinna innan jag vaknar…..himmelen är nästan spöklik och åskan och blixtarna mullrar i fjärran….

Nattsömnen avbröts ett par ggr av åsksmällar och minst sagt kraftigt regn.

Hyfsat utvilad så var det dags för frukost…. Jag försökte hitta så mycket näringsrik mat som möjligt vilket inte än så länge varit det lättaste på hotellfrukostarna. Då sker något riktigt ”osvenskt”… Jag sitter själv i matsalen när en äldre kvinna kommer fram och frågar… Do you mind….. Självklart inte… Och då sätter hon sig vid mitt tvåmannabord.

En störtskön kvinna med skinn på näsan och det blir en rolig frukost som vara lite längre än jag planerat.

Utrustningen packas åter på cykeln och efter utcheckning rullar jag vidare… Det är blött… Rejält blött och översvämningar lite här och där. Jag konststerar snabbt att det var ett klokt beslut att välja hotell denna natten och inte slå upp tältet. Förmodligen hade både jag och tältet inklusive ev skallerormar flutit iväg och vaknat upp i en annan delstat….

Det var mycket grusvägar på schemat idag och jag fick vända vid två tillfällen på grund av vatten. Det tillsammans med att det rent mentalt känns konstigt att köra närmare 30 mil i helt fel väderstreck gjorde att min hjärna fick anpassa lite mer än önskvärt denna morgon.

Ute på landsbygden kom sen premiären för pepparsprayen….. Flera hundar hade under fm skällt och sprungit både på tomterna och en bit ut på vägen men inte föranlett någon större pulsökning för mig förräns det rusar ut två stora hundar rakt ut på vägen och rakt mot mig…. Handen flög ner i väskan och sprayen var redo i handen fortare än månadslönen brukar försvinna. Med en hund på var sida av cykeln…. Läs benen…. Och med raggen rest på en av hundarna så duschade jag till lite lätt i noshöjd vilket den inte alls uppskattade och vek av direkt… Även hund nr 2 fick en kort spray på nosen och även den vek av vilket kändes riktigt skönt…. Det är svårt att avgöra om de verkligen hade bitit eller inte men jag kände mig allt annat än bekväm med två stora hundar springande på varsin sida så det kändes helrätt att göra som jag gjorde…. Ägarinnan hade hört mig skrika och kom ut med en stor pinne…. Hon skrek på hundarna och slog efter dem med pinnen…. Då de redan var lite omtöcknade och förvånande av händelsen så sprang de med svansen mellan benen in på tomten och bort mot ett fallfärdigt garage. Ja tänkte jag…. Att slå hundarna är ju oxå ett sätt att ”uppfostra” sina hundar…. Dock inte ett av de bättre. Jag cyklade vidare med kroppen fylld med adrenalin och ilska…..

Jag passerade därefter en del småstäder utmed kusten varan South Haven var ev dem…. Här lyste fattigdomen med sin frånvaro. En glass skulle inte sitta fel tänkte jag… Sagt och gjort så stannade jag till på en liten glassbutik mitt i staden. Två kulor i ett rån stod på menyn…. I kassan önskade hon 13 dollar!! 😱. Drygt 110kr

Troligtvis den dyraste glassen någonsin för min del…. Men god var den!

Det var kallt vid kusten… Blåst och inte mer än ca 10-12gr. Så snart man kom någon km längre in steg dock tempen märkbart. Resan fortsatte sen på riktigt fina cykelvägar som var hyfsat nygjorda och sträckte sig över 15km

När det var knappt två mil kvar av dagens rutt fick jag blodsockerfall… Detta sker väldigt sällan för mig men nu kände jag att benen och händerna började skaka blandat med lite illamående…. Det kan omöjligtvis berott på dåligt intag av varken mat, dryck eller sött för det intaget hade jag skött konstant hela dagen…. Jag tyckte i mig det sista i chokladväg som jag hade i väskorna och ramlade in, likt ett fyllo, genom dörrarna till Dollar General …. Slet åt mig lite av varje och la mig sen på gräsmattan utanför butiken…. Ingen rolig känsla men jag vet ju att det går över efter lite intag av sötsaker och så gjorde det även denna gången 😃.

Paret jag skulle sova hos bodde lite utanför Holland som är en stad på min rutt till Muskegon…. Det låg dock åt rätt håll men cyklingen blev lång även denna dag.. Totalt 23mil på två dagar. Väl framme var det som vanligt uppskattat mottagande. Dusch, eget rum…. Läs hel nedervåningen på 150kvm för mig själv….. Och laxburgare till middag 🤗. Kontakten hade jag fått från de jag bodde hos i Warsaw. Efter en öl och en jättetrevlig kväll så var det dags för skön nattsömn.

Janice skulle upp tidigt på morgonen och hennes man var på resande fot. Du kan stanna så länge du vill och du slår bara igen dörren efter dig….. Ja vad säger man…. Helt ogenerat ligger nu jag och husets katt i sängen…

Hon hade även packat en lunchlåda med lite god mat. Idag blir cyklingen betydligt kortare vilket gör att jag unnar mig lyxen att inte starta så tidigt….. I min mail läser jag ett meddelande från paret på Warmshowers som jag får bo hos inatt… Låt oss veta när du kommer till oss så ordnar vi en god middag till dig….. Det känns som om även denna dagen löser sig 😁

Va rädda om er och ett stort tack för alla era positiva kommentarer i olika forum. Det värmer!

Warsaw Indiana

Den högst ointresserade hundägaren gjorde mig riktigt arg vilket det är sällan jag blir….. Hunden var bara några centimeter från vänster vad med sina tänder….

Precis innan jag kröp in i tältet för att sova fick jag svar från en kille på Warmshowers..

Han hade bott i Bluffton innan vilket jag skulle passera genom på min resa. Han bodde tyvärr inte kvar men hans föräldrar gjorde och de ville ta emot mig som nattgäst vilket jag självklart uppskattade. Dagen till ära hade vinden vänt och blåste istället lätt från sidan. Otroligt tänkte jag….. Cyklingen var grym…. Att för första dagen inte känna blåst i ansiktet var en härlig känsla. De knappt 9 milen avverkades i bra fart och jag var framme i Bluffton tidigare än beräknat.

Då jag sen tidigare fått tips om Lake Michigan och dess kust samtidigt som jag blivit avrådd att åka till Chicago och framförallt vissa oroliga stadsdelar varav flera ligger i de områdena jag måste cykla genom för att ta mig in till centrum så ville jag kolla på att en ändra min rutt.

Vad gör man det bättre än på biblioteket. Jag fick låna dator och planeringen var igång. Efter flera timmars strul med dator och GPS som i sista även läste dig bra var jag klar. Rutten blir nu istället takt norrut utmed kusten av Lake Michigan upp till Muskegon. Där blir det färja till Milwaukee. På så sätt undviker jag Chicago och får vackrare vyer att titta på….. Det innebar endast ett fåtal extra mil vilket jag hoppas kunna kompensera längre fram….

Mat behövdes och en lokal pizzeria fanns bredvid…. Beställde en liten pizza av den trevliga kvinnan vid disken. Jag noterade att hon hade plasthandskar på sig vilket var lite ovanligt. Svaret kom när jag bad henne fylla på mina vattenflaskor…..

Jag har fobi för bakterier sa hon ursäktande men med ett leende…. Oj tänkte jag…. Och då jobbar du hör bland alla människor och med all hantering av både mat och framförallt pengar. Hon bytte handskar stup i kvarten men gjorde ändå ett grymt jobb och hade ett glatt humör…..misstänker att arbetsmarknaden tvingade henne till just detta jobbet och jag blev imponerand av hennes sätt att utföra det trots hennes fobi…. Hon fick till skillnad från den genomskinliga kvinnan på kinarestaurangen bra med dricks när hon lämnade tillbaka min vattenflaska inlindad i ppr

När jag anländer till nattens boende hos Perry och hans fru fick jag som vanligt ett hjärtligt mottagande. Eget rum, handdukar, tillgång till tvätt och dusch. Mat var på gång och det luktade gott. Kan inte sluta förundras hur man så snabbt kan bli en ”del av familjen”. Efter dusch och lite fixande med utrustning så stod jag och Perry med drack varsin öl, skrapade med varsin sked i en skål för det nyss varit browniesmet samtidigt som vi skrattade..

Maten smakade som väntat mycket bra och avslutades med en stor bit av den nybakade browniekakan….. som smakade så bra att de förmodligen såg i mina ögon att jag behövde en bit till så sagt och gjort…. De han knappt fråga klart innan jag snabbt och smidigt som en vessla begav mig mot köket igen för brownieportion nr 2. Perry visade sig vara professor i Amerikansk historia vilket gjorde middagen och browniefrossandet än mer intressant.

Vid sängdags var all min utrustning packad och organiserad utefter det förväntade ihållande regnet som väntade nästkommande dag…. från kl 08…Jag ville därför starta så snart det blev ljust. Efter frukosten och utan att försöka väcka familjen smög jag ut till garaget och började trampa…. Vindstilla och nästan ingen trafik…. Kunde knappast bli bättre….

Som ni vet har jag tidigare nämnt att det är en del lösa hundar som springer omkring på tomterna…. Vi hade pratat om det även kvällen innan under maten… De erbjöd mig då spray som de precis köpt men jag ville inte besvära dem genom att de skulle behöva köpa nytt….. Det fick jag ångra….efter drygt någon mil kommer två hundar springande mot mig och min förhoppning är att de skall stanna vid tomtgränsen…. Vilket de inte gör….. En är av mindre modell och ingen direkt fara utan hade kunnat förpassas långt bort med en välriktad spark om nu detta hade behövts…. Den andra däremot är modell större och en blandning av mastiff/bulldog… Och han är förbannad…. Varför vet jag inte då jag ändå måste lyst upp hans morgon i mina nytvättade röda kläder och min gula väst….. Jag skriker till rejält och den mindre hårbollen väljer att avbryta sin rutt mot mig…. Men den andra…. Han springer upp mot min vänstra vad och jag skriker till REJÄLT en gång till och stannar cykeln….. På altanen en bit därifrån ser jag en herre som med stor sannolikhet har en generellt låg aktivitetsnivå och troligtvis pillat i sig alltför mycket snabbmat under den alltför korta tröjan som når precis till naveln och mer liknar en T-shirt som Britney Spears skulle passat i…… Hans lama försök att återkalla sina hundar gör mig mest förbannad… Han ser vad som är på väg att hända men rör sig inte ute fläcken…. troligtvis hade han redan nått toppen för din aktivitetsnivå den dagen trots att kl bara var ca 08….Jag skriker både på han och hunden och till slut lyckad jag skrämma bort hunden…. Passar på att skrika lite till gentlemannen i för kort tröja också…. Det är ju inte hundarnas fel att de beter dig som de gjorde…. Problemet är förhoppningsvis löst då spray har inhandlats den dess

Färden fortsatte utan några större incidenter efter detta…..

Flera av er känner säkert till hur vägnätet generellt är uppbyggt I USA. Kvadrater som varierar i storlek beroende på vart man är…. Här var varje kvadrat minst 1,6km lång och det blev många såna kvadrater att passera…. Amerikanarna är grymt duktiga på att bygga raksträckor… När man har kört rakt fram i flera mil… Jag skojar inte…. Och det på gps:en att det kommer en sväng blir man riktigt glad 😁

Att det sen efter svängen fortsätter ytterligare mil efter mil med raksträcka får man inte tänka på…..

Man såg nästan aldrig slutet på någon av vägarna…. Jag hade bestämt mig för att försöka köra långt idag och nå fram till min planerade vilodag…. Jag hade även ändrat min rutt dagen innan och skulle nu istället rakt norrut efter vilodagen…. Därför blev det några mil extra men det skulle det vara värt…. Ni som känner mig väl vet dock att jag ogärna fuskar….. Om det inte gäller spel med min familj där jag ständigt blir anklagad för att ändra reglerna 🙄… Jag ville därför köra hela den ordinarie sträckan…. För att klara detta behövdes en bra planering av matintag…. Lika glad som ett barn som fått sitt bokmärke efter tandläkarbesöket förr i tiden blev jag när nattens värdpar packat ner två rejäla bitar med brownie….

Detta räckte självklart inte utan mer näring behövdes. I Fort Wayne efter 11 mil på cykeln och macka, brownie och nötter tänkte jag att en sallad med lite gott skulle göra susen….

På Cindys Diner hade tonfisksallad på menyn…..

jag var tvungen att kolla på kvittot så att jag inte fått fel…. Nejdå…. Tydligt och klart utan utrymme för missförstånd stod det att jag hade fått en tonfisksallad 🤔😅….. Efter denna lilla aptitretare rullade jag lika hungrig därifrån och förstod mer och mer deras fråga när jag beställde…. Önskar du strips till salladen…. Nä vem f-n har strips till en sallad….. Jo jag hade tagit det om jag vetat det jag vet nu….😂

Jakten gick vidare och efter några km åkte jag förbi en grekisk restaurang…. Däremellan hade jag passerat… Taco Bell, Burger King, Wendys och många fler av de kedjor som serverar god mat men inte den typ av mat jag önskade nu… Det pågick en grekisk fest på stället och många blickar föll på den hungriga svensken som gled in i dörren likt en kommunalsrbetare i mina fluorescerande regnkläder med tillhörande hjälmöverdrag i samma färg

Festen fortsatte dock enligt plan och så gjorde även jag…. Här gäller det att inte chansa tänkte jag… Efter att både jämfört text med bild och överlagt med serveringspersonalen var jag redo….

Fanatiskt gott och tillräckligt för att fylla på resten av magsäcken som endast blivit lite retad i ena kanten av den tidigare inmundigade ”salladen”.. Trots begynnande trötthet så ville jag inte avsluta än…. Jag hade blivit lovad upphämtning om jag så önskade av min värdfamilj… Som jag skrev så ville jag inte ”fuska” så jag körde hela sträckan som motsvarade den planerade rutten exl denna lilla omväg till sovplatsen. När mätaren stod på 152km hade jag nått målet med lite marginal och regnet började strila ner för 3ggr denna dag…. Då ringde jag…. 20min senare var jag upphämtad.

Framme vid huset i Warsaw Indiana som låg fantastiskt vackert serverades jag omedelbart middag bestående av köttfärslimpa och potatismos 😁😃…. Ren lycka! Efter det fick jag mitt sovrum för nästkommande två nätterna….

Husets master bedroom med sjöutsikt åt 3 håll! Det visade sig att de jag skulle bo hos renoverade sitt hus och bodde tillfälligt hos sina föräldrar och föräldrarna hade i sin tur flyttat hem till deras mamma bara för att jag skulle få sova bra och bekvämt! Dagen efter fick jag veta att jag skulle vara med på mors dags firandet som är stort här…. Ja men det vill ni väl inte ha med mig på…. SJÄLVKLART! Våran mormor vars dotters och mans sovrum jag nyss ockuperat såg fram emot att träffa en svensk då hennes nyligen bortgångne man som hon levt ihop med i över 60 år var svenksättling. Jag blev även medbjuden till kyrkan på söndagsmorgonen vilket jag tackade nej till då jag verkligen ville sova på morgonen då det var första fridagen… Det hade nog varit intressant annars och något som jag kanske gör längre fram på resan.

Släkten träffades på en stor restaurang med en riktigt god buffé vilket passade mig som handen i handsken 🤗. Jag fick prata med samtliga släktingar och inte minst den 89 åriga krutmormorn som berättade om deras besök I Sverige för 18 år sedan. Hemma hos henne träffades vi sen alla innan vi for vidare igen för att åter träffas hemma hos o sa för jag tillfälligt bodde…..

Väl ”hemma” igen bjöds det på båttur och samkväm…

På kvällen bjöds det på Taco med massa gott… och glass och kakor 😉…. Fylld med energi och omtanke så gick jag mätt och la mig med förhoppningen att benen tagit tillvara på vilodagen och att de är redo för nya tuffa veckor i sadeln.

Turen går nu som sagt vidare rakt norrut till Muskegon och färja över Lake Michigan till Milwaukee och sen vidare västerut…. Det dröjer dock ett antal dagar innan jag är där…. Ca 30 mil till Muskegon…

Jag har fått ett par frågor om hur det funkar för de ädlare delarna på kroppen att sitta så länge på sadeln…. Det har faktiskt funkat bra i stort förutom de dagarna då det var som varmast.. Svetten på ryggen rann ner i cykelbyxorna och hela jag var i praktiken dyngsvett vilket inte tillhör vanligheten. Saltkristallerna som då bildades gav början till skavsår…. Jag avhjälpt dock detta genom ett apoteksbesök på Walmarts apoteksavdelning. Halvt förlamad i munnen då jag inte hittade rätt ord så stod jag plötsligt framför apotekaren och kom på mig själv med att försöka förklara mina besvär samtidigt som jag pekade mot mitt skrev 😂. Kände mig mer som Fredde I Solsidan och kunde lika gärna dragit ner byxorna och bett henne slänga ett getöga på röven…. Det löste sig dock utan denna drastiska åtgärd och salvan applicerades innan sängdags på utsatt ställe enligt ordination och sen dessa har allt funkar som det ska 😎

Imorgon amerikansk tid fortsätter äventyret på cykeln igen 🤩

På återhörande!

Åsksmäll i Loudenville!

Nertryckt i min sovsäck under ett plåttak gjorde jag mig bästa för att somna…. När åsksmällen kom efter någon timmas sömn trodde jag att hela taket skulle rasa in……

Vaknade upp efter en hotellnatten i New Philadelphia hyfsat utvilad… Planen var att hoppa i säng tidigt men så blev det inte…. Inte i mina mått mätt 😁. La huvudet på kudden strax innan 22:30 somnade tämligen omgående.

Med TV:n på 😉

Innan dess hade jag lyckats med det som jag och min fru alltid lyckas med när vi sover på hotell….. Att på 25 min få det att se ut som om om en handgranat exploderat i rummet.

Morgonens frukost som i stora delar bestod av socker, socker och åter socker överraskade med….

varför fotograferar du den var frågan från personalen… Förklarade att jag inte det det vid tidigare hotellbesök i USA och tyckte det var bra… Mer behövdes inte för att bli deras favorit frukostgäst den morgonen.

Jag startade dagen med vetskapen om att sovplats redan var fixat för natten vilket kändes skönt. Nu gäller det dock bara att skaka liv i benen igen…. Det tog lite längre tid denna dagen än tidigare…. Avsaknad av vilodag än gör sig lite påmind. Backarna fortsatte och under färden fick jag ett sms från Kent som jag skulle sova hos…. För din info så är det ganska mycket backar på vägen hit…. Han ljög INTE det minsta. På vägen fram kändes det som varenda jäv…. By hade placerats på toppen av en kulle 😫. När jag började närma mig så kom jag till….

Men det är inte det Nashville som ni tänker på utan en lite håla mitt i ingenstans med knappt 100 invånare….. Var låg då det?…. Just det längst upp på en kulle…. Det fanns i praktiken bara en fyrvägskorsning och det var vid denna skylten. Härifrån skulle det bli ännu mer backar hade jag blivit lovad 🙄. Jag fick här göra en avstickare från min rutt för att nå dit jag skulle…. På vägen när benen undrade vad vi egentligen höll på med stannade jag till och kom på mig själv med att prata med dessa tre…..

Tror inte de förstod så mycket men verkade trots det artigt intresserade när jag förbannade alla backar…

Väl framme så var jag trött som aldrig förr…. Jag hittade hans villavagn efter lite sökande och efter en kort pratstund tog vi hans bil och körde till byn för att handla mat och ett par öl.

Salladen som var den godaste på länge inhandlades från en grymt fräsch affär som drevs av det lokala Amishfolket. Salladen slank ner i strupen likt en halvsmält mjukglass en varm sommardag. Öl skulle inhandlas och plötsligt körde han i i ett garage…..

Haha…. Drive in systembolag. Här reser vi inte på arslet i onödan.. Vi rullar sakta framåt likt en bil på en montagelina på en bilfabrik😂. Två sexpack kall öl. Han visade sen upp Mohican nature reservate som är en riktigt vackert plats med några av de bästa Mtb spåren i hela denna delen av USA…. Orkade dock inte pröva…. 😉 På vägen hem säger Kent… Jag tar en öl medan den är kall… Öhh…. Ok säger jag. Man är ju inte precis van vid det hemifrån. Gränsen för rattfylla var högre här än i Sverige så du var ingen fara så sett men kändes ändå ganska ovanligt. I backen på väg upp till campingen tar han sin andra öl och det slutar med att vi åker runt på området i bilen där han skålar men än den ena och den andra.

Hamburgare stod på menyn, dessförinnan dusch…. Ta bilen till duschen sa han….. Nä….. Ja va fan tänkte jag…. Det var ca 400 m och jag vill ju aklimatisera mig fullt ut så jag tog erbjudandet 😄. Efter dusch och tvagning var det dags för öl och mat…. Han grillade hamburgarna länge och hällde öl på dem då och då…. De smakar underbart…

Efter en trevlig kväll med både skratt och allvar så gav jag bort min hyfsat nyinköpta jacka till honom…. Jag har släpat med mig en del grejer som jag inte kommer att behöva och packningen måste bli lättare….

den passade prefekt! Han var glad och jag hade gjort min packning lite lättare. Då var det sovdags…. Det blev på en madrass under plåttaket

Det funkade fint för mig… Allt funkar ju längre fram resan tar mig 🤣. Nertryckt och insvept i täcke och sovsäck somnade jag till….. Vaknade av en smäll där jag trodde att hela berget rasade…. Världens regn och åskväder där smällarna kändes som om de var strax ovanför taket… Vilket de kanske va 😯. Förutom lite fukt från regnet i ansiktet då det regnade både vågrätt och lodrätt så var det ganska mysigt att ligga och lyssna på skådespelet…. Sömnen hade dock mer att önska och jag känner att jag inte riktigt kommit in i rätt sömnrytm vilket självklart är en förutsättning för att kunna cykla på dagarna…. För att inte anstränga mig mer än nödvändigt på morgonen så tog jag åter bilen till duschen 😜.

Efter en ”stadig” frukost på en parkeringsplats efter ca 30 min….

Så hoppades jag på att kroppen skulle vakna till liv men icke….. Prognosen lovade 6-7 sekundmeter motvind och det kändes som 16-17😥… Fick bitvis stå på raksträckorna för att köra framåt….. Stannade till i Mansfield och satte mig på en soffa… Hade då kört ca 3 mil och var helt slut…. Umgicks med tanken att stanna kvar och hitta lämpligt hotell och bara sova…. Jag slog dock tillfälligt bort tanken och koncentrerade mig på matintag istället…. Såg en kines…. Jag inte EN kines utan en restaurang…. Det blir bra tänkte jag….. Beställde av en kvinna som var så genomskinlig som man bara kan bli…… Tip appreciated…. Sa hon och pekade på en burk….. Som ett tjurigt litet barn började mina sista krafter i hjärnan mobilisera sig…. För vad… Hade jag på tungan….. Jag behöll det dock i gommen…. Ska du ha dricks för att du vaknat? Gått upp ur sängen? Kommit i tid till jobbet eller varför? Hon hälsade ju knappt och verkade ovanligt oorganiserad…. Jag är mycket väl medveten om drickssystemt i USA och har vid nästan samtliga besök drixat både högt och lågt beroende på servicenivå. Men i detta fallet…. Nej! Jag kunde inte sluta att titta på henne när övriga kunder kom in….. Hon var verkligen inte rätt kvinna på rätt plats…. Tyckte nästan synd om henne…. Hennes utstrålning var så bristfällig så jag tror inte ens att de automatiska dörrarna till butikerna reagerade på hennes närvaro…..

Kycklingen och räkorna landade mjukt i magsäcken och sen lät jag mina ben överlägga med den del av min hjärna som fortfarande fungerade hyfsat medans resten av mig höll sig i bakgrunden och istället öppnande den obligatoriska lyckokakan

Kände mig inte så jätte bright just då med trött kropp och ingen energi….

…. Jag har det i alla fall bättre än henne i kassan tänkte jag så nu jävlar….. Åter på cykeln rullade jag västerut istället för till hotellet…. Hur de nästkommande 5 milen klarades av kan jag inte riktigt svara på men när jag landade in i Bucyrus så stod tripmätaren på 82 km vilket inte är så mycket som jag önskade men med tanke på vädret, en bra ”runda”.

Rullade förbi den lokala polisstationen av en händelse när en polis kom ut…. Frågade honom om billig och lämplig sovplats eller plats att slå upp tältet. Han kunde efter lite funderande föreslå en lokalt hotell där dock standarden var lite sådär…. Alternativet var ”vanligt” hotell för ca 12-1400kr för lite vila vilket inte just då kändes ok.

Jag har haft ett par incidenter med hundar som jagar mig…. Inte för att jag är direkt rädd för hundar men vill verkligen inte bli biten och tvingas avbryta resan…. Han föreslog pepparspray som kan köpas lite varstans….. Han blev minst sagt förvånad när jag sa att det är olagligt att ha detta i Sverige 😂. Så nästa tillfälle blir det inköp av pepparspray. Kan ju vara bra vid andra tillfällen oxå vilket jag försiktigt frågade om när var och hur jag kan använda det….. Inga problem…. Blir du attackerad så var det i princip bara att tömma burken i ansiktet…. Bra då vet jag!

På väg till hotellet så körde jag förbi en kyrka med lite personal utanför….. Ställde min fråga så ödmjukt som möjligt och fick direkt svar… Sätt upp tältet här… Vill du låna toalett? Behöver du vatten? Mannen sken tom en lapp som jag kunde visa ifall någon ställde frågor under natten. Han skulle även åka förbi polisstationen och säga till dem att jag sov på deras mark 😴

Efter uppsättning av tält rullade jag ner till den lokala restaurangen… Väl där blev jag Intensivt uppvaktad av en energisk man som hade mycket att berätta… Och han gjorde fort oxå…. 🙂

Det hela slutade med att han satte sig vid mitt bord och sen anslöt ytterligare ett par ungdomar och måltiden blev riktigt trevlig….. Hans samtalsämne svävade dock från allt till sin ensamhet, sina bilar, sina hus och att jag såg riktigt vältränad ut för min ålder… 😁🤣. Han la armen om mig lite för många gånger för att det skulle kännas helt bekvämt 😎. Han och övriga två var dock supertrevliga och det kändes skönt att ha pratat med dem en stund.

Imorgon får vi se vart vinden blåser och hur mycket kroppen får jobba….. Jag ser fram emot minst en hel vilodag i warsaw Indiana hos en kusin till en vän I Eksjö… Tack för det JOS! Det är dock drygt 30 mil kvar dit men det är bara att suga tag i styret och trampa på. Detta känns som sagt som en lång transportsträcka för att nå fram till alla sevärdheter som kommer efter drygt halva resan …. Det händer dock saker hela tiden och resan har dock än så länge varit ett äventyr med många härliga möten och upplevelser jag inte vill vara utan…

Hörs igen inom kort…. 🤗. PS! 100 mil avverkade 😁

The GAP till Pittsburg och vidare….

Vicky sprang uppför backen och frågade mig om jag var långfärdscyklist…. Japp svarade jag…. Då bjuder jag på mat o dricka….

Morgonen i Paw Paw bjöd på frukost som Dan gjort. Äggröra, bröd, potatis och en bit fläsk.

Mätt och fylld med energi bar det av på sista biten på CnO canal. Det var tidigt och inte en människa var ute. För att anstränga min hjärna lite så bestämde jag mig för att räkna ekorrar….. Ja det är sånt man gör när inget annat händer….. Det är galet mycket pälsdjur som springer kors o tvärs och under de första 20km blev det 31 st…. Räknade inte mer sen men ju längre morgonen gick desto ”ovanligare” blev de😙. Efter knappt 50 km nådde jag Cumberland där The GAP börjar.

Den är en bilfri led som är 145 miles… Drygt 23 mil. Säsongen har inte riktigt börjat än så jag var fortfarande relativt ensam vid startpunkten. Det är ett (flera) berg som skall passeras. Då det är byggt för tåg förstår ni ju att backarna inte är så branta men resultatet blir istället LÅNGA backar…. Leden börjar med 35km oavbrutet trampade uppför!!😥. Lutningen var ca 1,5% vilket inte är jättemycket men med full packning var det ändå en viss påfrestning😮.

Ett litet matstopp hann jag med i backen…. Egentligen ointressant bild men lägger med den för att övertyga min fru om att jag faktiskt äter då o då

Just denna otroligt äckliga måltid kunde jag dock varit utan… Smakade….. Ja allt annat än vad det skulle smaka 😫 övriga frystorkade påsar har dock varit överraskande goda.

Efter 35km nådde jag den högsta punkten och fick hjälp av ett par kvinnor att ta en bild. De var själva ute o cyklade ett par dagar och hade Pittsburg som slutmål…. Om de nådde dit med tanke på vädret är dock fortfarande oklart.

Nu skulle det enligt tidigare uppgifter vara nedför…. I helvete heller att det va….Det var betydligt plattare men inget nerför. Inte nog med det så började det regna oxå. Det avtog dock efter en stund. Då började det ständiga sökandet efter sovplats….. Vi har det så vansinnigt bra med våran allemansrätt! Regnet hängde i luften och kvällen närmade sig. I Meyersfield kom lösningen…. En hyfsat annorlunda camping….

Byns samlingsplats vid lite större träffar (läs fylleslag ala Björnholmen) hyrdes ut under rubriken primitiv camping 🤣. Det funkade dock klockrent för mig då det var bråttom att lösa sömnfrågan då regndropparna i praktiken hängde så lågt i luften att gräset redan blivit fuktigt. Stället hade en scen vilket jag försökte utnyttja….. Inte för att öva upp mina minst sagt begränsade kunskaper sångkunskaper….. Utan för att få en hyfsat torr natt…… På tal om sång…. Nu när jag tänker på det… Efter ett par turkiska så sjunger jag faktiskt riktigt bra….. Tror jag 🤔

Efter lite trix o fix så lyckades till min stora glädje få upp tältet under tak. Detta var självklart checkat med campingföreståndaren som för övrigt arbetade i en korvkiosk i byn och inte hade mycket att göra med själva campingen. Högsäsongen hade som sagt inte börjat vilket tydligt märktes då jag var enda campinggästen. 🤣 Platsen passade mig dock bra. En varm dusch och tak över huvudet i dubbel bemärkelse. Natten bjöd på regn och åska både lodrätt och vågrätt. Jag klarade mig dock hyfsa bra!

Nästkommande dag bjöd på uppehåll och färden fortsatte. Märkte dock att jag tappat mina solglasögon 😡. Ni som cyklar vet att man inte bara har dem för syns skull. Efter vind och lera i luften såg jag mot slutet av dagen ut som ett nygråtit kolikbarn….. Och jag lovar er att jag vet exakt hur det sånt barn ser ut efter 5 tim o avbrutit gråtande…. Eller vad säger du min älskade dotter 🤗.

Då det var som varmast på dagen kom den längsta tunneln!

Knappt en km lång…. Då det var som att köra in i ett kylskåp så kom jag ut hyfsat avkyld på andra sidan. Då regnet skulle fortsätta på natten startade på nytt jakten på var nattsömnen skulle utföras.

Det blev på det femstjärniga Motor Lodge som skulle kunna vara tagen direkt ur en deckare eller skräckfilm! Hittade dock bara två av stjärnorna 😁. Även detta var dock mer än tillräckligt för mig. Möjlighet att torka blöt utrustning och göra lite underhåll på mig själv genom lite hårreducering i ansiktet. På natten blev det lite livat ute på parkeringen men kände mig mer bekväm när jag hängde på säkerhetskedjan

Att sen själva dörren hade samma motståndskraft som en normal svensk garderobsdörr fick jag försöka bortse ifrån.

Dagen efter ville jag klara av resten av leden. Det var dock som att köra i klister…. Regnet började igen och på en bänk utmed spåret stannade jag till vid Robert. En britt som för tillfället bodde i Washington med sin fru. Han var pensionerad militär och polis.

Han hade egentligen inte mycket positivt att säga om något 😂. Jag sa till honom att det kändes som om jag ville vända och åka tillbaka och åka hem. Hela USA bestod tokiga människor, missbrukare o rattfyllo mm…. Han skrattade dock och sa att det skulle nog gå bra för mig. Han gav mig sitt telefonnummer och bad mig ringa om han kunde hjälpa till. Lite fundersam men även tacksam rullade jag därifrån….. På min fortsatta resa… Inte till flygplatsen.

Nästan framme i Pittsburg hade jag fått tag i en kille via warmshowers som kunde ta emot mig. Jag har barnen sa han och sen är det en ganska rejäl uppförsbacke till mig….. Japp det var det 😉. Barnen var söta men ruggigt intensiva (läs osams) min tinnitus hittade nya toner som jag aldrig tidigare upplevt och det var inte utan viss glädje jag såg fram emot att hans exfru skulle hämta upp den lite senare på kvällen. Detta dolde jag dock tydligt 😃

Utsikten från den höga punkten innan sängdags var helt ok….när huvudet landade mitt en betongklump på kudden fortsatte dock öronen att bearbeta de nya ljudintrycken som de kreativa små liven har levererat tidigare på kvällen.

På morgonen rullade Simon med mig in till centrum då han ändå skulle till jobbet.

Då jag likt en nyutslagen röd ros nådde The Gap:s mållinje togs denna bilden…. Det är svårt att tro men rött är faktiskt inte min favoritfärg 🙄.

Då Pittsburg ligger som i botten av en gryta förstår ni vad som väntade….. Uppförsbackar!!! Det var efter otaliga uppförsbackar och flera timmars cykling som Vicky dök upp halvspringande……Det var ett tag sedan de tidigare så vänliga människorna som jag tidigare mött varit synliga. Vicky visade sig dock vara resans hittills generösaste upplevelse…. Lite andfådd frågade hon som jag tidigare skrev om jag körde långt…… Japp…… Då bjuder jag på mat och dryck….. Som svensk där vi från bröstmjölken lärt oss att om något låter för bra för att vara sant är det oftast inte det. Det tog mig dock mindre än en sekund innan jag tackade ja…. Det kanske är annorlunda i USA tänkte jag…. Och det var det.

Tillsammans med sin kock drev Vicky sin restaurang. Välj vad du vill….. Nja sa jag på försiktigt svenskt vis….Nu gör du som jag säger sa hon….. Kvinnan hade lika mycket pondus som hennes hjärta var stort…. Ganska mycket pondus med andra ord….. Hamburgare beställdes och detta kom in….

grymt gott! Under måltiden hejades jag ivrigt på av byns lokala syjunta som hade möte i restaurangen. Efter att ätit och druckit så mycket cola att jag hade svårt att hålla tätt släpade jag ut mig själv till toan. Tillbaka vid bordet satte sig Vicky ner och vi pratade en stund. Då jag ville betala vägrade hon. Jag behandlar dig som jag skulle vilja att du behandlar mig om du träffar mig. Nu väljer du något du vill ha med dig o äta i em. Nä sa jag….. Jo sa hon….. Bäst och inte tjata emot tänkte jag. Efter att tryckt i en nål i hennes världskarta, skrivit i hennes gästbok, får jag med mig en stor macka, nötter och chips. Jag kramade om henne med en riktig bamsekram…. Är vi snälla mot varandra finns det hopp för mänskligheten sa hon…… Vem kan säga emot….. När jag hoppar på cykeln kommer hon efter och vi kramar om varandra igen och hon säger… Lova nu att inte cykla fortare än dina änglar kan flyga…. Trots att flyga inte var med på min kära mammas 10 i topplista när hon levde så är jag tämligen övertygad om att hon hinner flyga med med tanke på motvind och leriga grusvägar.

Efter 200 m möter jag en äldre kvinna som jag hälsar på… Jag stannar till och på bara ett par minuter känns det som vi känt varandra hur länge som helst… Jag säger till att jag vill ta ett kort…. Men jag ser ju ut som bara den… Inga fina kläder och rufsig i håret säger hon. Jag lägger dock armen om henne, skrattar och säger att det kommer bli ett jättebra kort…. Hon ställer sig försiktigt bredvid

Även om det inte kanske är världens bästa kort så innehåller det mycket känslor…. Dessa två underbara kvinnor som jag nyss träffat väger upp alla de mindre trevliga storstadsmänniskor som Pittsburg bjöd på. Hon skriver ner sin adress och vill att jag hör av mig under resan och berättar hur det går och även försöker skicka kortet på oss. Denna byn måste vara den vänligaste som finns.

Efter någon timme längre fram på leden kom det en äldre herre som jag stannade… Inte kunde jag missa denna chansen. Cykeln eller var det nu var han kom på hade jag aldrig sett innan…. Mike var en pensionerad militär som älskade cykling. Hans cykel hjälpte honom att få sin dagliga motion. Efter en kort provtur bad jag honom ta ett kort…. Han tryckte nog lite fel så det blev en kort filmsekvens men det funkade ju det oxå……

Efter att lämnat Mike bakom mig återkom samma problem igen…. Var skulle jag sova? Tänkte att det löser sig säkert….. I helv… heller. Det var svårare att hitta någonstans att sätta upp tältet än att vinna på Triss🤨. Frågade 5 st olika personer med en liten vink om att det kanske fanns några vänliga personer som tillät mig att sätta upp mitt högst oskyldiga tält, i amerikanska mått mätt, i deras ofta hyfsat överdimensionerade trädgårdar….. Men alla…. Nä några såna människor vet jag inte om vi känner….. Nöden har ingen lag…. Här gäller det att sikta högt tänkte jag någon timma innan solen gick ner.

Varje by, oaktat storlek verkar ha en egen Mayor. Typ Borgmästare! Jag knackade på och hans fru öppnade…. Jag förklarade min ganska akuta situation och fick hjälp via en tilldelad plats som var Village property.

Glad som sällan förr åkte tältet upp! Vatten var tvunget att inhandlas och cykeln styrde mot en…. Faktiskt den enda bensinmacken i byn….. Vatten och lite andra förnödenheter inhandlades…. Tyvärr har vi inga kassar sa kassörskan och verkade därefter helt ointresserad över hur jag skulle lösa transport med vattendunk mm. Likt en nypyntad julgran vinglade jag nerför den hyfsat branta backen ner till tältet igen. Allt gick dock bra. Blev det några problem under natten skulle jag hälsa från Mayor Gaffney lät frun hälsa. Nu låter det dock mer än vad det är…… Huset som de bodde i såg mer ut som en skrotfirma med bråte och bildelar mm precis överallt…. Både inne och ute. Borgmästsre var nog bara en tillikauppgift i hans liv 😅. Skit samma… Jag var dock grymt tacksam att ha fått hjälp och även fått hans nattliga välsignelse.

Efter att jag kört i regn, sovit i fuktigt tält ett par nätter, ätit torrfoder och haft högst begränsad tillgång till internet i bergen unnar jag mig inatt en hotellnatt i New Philadelphia…..

Imorgon bär det av igen till en campingplats utanför Loudenville där jag skall möta upp en 54 årig man som har en egen camping och som tidigare cyklat över hela USA tillsammans med en svensk från Stockholm. Han erbjöd mig att sova i hans trailer, nyttja dusch samt äta med honom. Vill du ha kött frågade han idag när vi pratades vid via telefon….. Ja ni vet säkert svaret. Ska bli härligt och lugnande att alla redan nu veta var natten skall tillbringas. Ser fram emot att höra om hans resa och få lite tips och råd.

De närmaste 3-4 dagarna blir förhoppningsvis de sista på länge med såna sjuka backar som det varit idag….. Cykeln gick nästan i sidled idag när jag gående släpade upp den i rullgrus spottande och svärande som aldrig förr…… After 150-200miles it is flat as a o pancake… Har jag fått höra….. Vi får väl se om det är bra eller dåligt 😎.

Vill verkligen passa på att tacka för era uppmuntrande ord både i blogg, mail, FB och på Whatsapp…. Det värmer jättemycket! Fortsätt gärna ge mig lite pushar ibland… Det lär behövas när inte allt gått som tänkt… Vilket lär hända mer än en gång. Jag tog mig an denna utmaning med en MYCKET stor portion ödmjukhet och den har inte blivit mindre kan jag säga….. Jag mötte en man som ej hamnade på bild…. När jag cyklade the GAP. Han sa… Du har tre stora utmaningar framför dig…. Fysiskt….. Att kroppen skall klara av att trampa så långt som du ska göra….. Psykiskt….. Att mentalt klara av att hantera de motgångar som dyker upp……. Emotionellt…….. Att vara utan din familj och vänner så länge eftersom du cyklar själv……. Jag kan säga att jag hunnit uppleva alla tre!!! Så feel free att skriva, kommentera mm.

Ha det så bra därhemma så hörs vi på bloggen framöver nu när internet är bättre! 😎

Till Paw Paw…..

Ormen var ca 1,5 lång och kolsvart…. Hjärtat flög upp i halsgropen… I sista 10-dels sekund lyckades jag väja och mitt första möte med amerikans orm var ett faktum…..

Morgonen började med en stadig frukost och ett samtal med en av de boende. Han var oxå cyklist och blev inspirerad av min tänkta resa…. Det roliga var att jag mötte honom igen i Hancock efter ca 4 mils backig cykling. Han ville oxå ut o cykla denna soliga dag…

Efter lite inköp i cykelbutiken bar det av på CnO Canal som är en nedlagd gammal banvall och som i förlängningen övergår i The GAP som oxå är en banvall. Total sträcka för mig på banvallen blir ca 30 mil innan jag viker av…Men det lär dröja ett antal dagar….

Naturen var grym med orörd terräng då det i stora delar är nationalpark…

Ljudet av parningsropen från grodorna överröstar bitvis de många fåglarna. Jag hinner tänka att med så många grodor bör det finnas gott om orm… Det är då jag ser den😥. Ni som känner mig väl vet hur min ormfobi var för drygt 10 år sedan. Detta har dock gradvis vänts till ett intresse men under mer kontrollerade former 😮. Mötet gick dock bra och jag fick senare veta att det troligtvis var en Blacksnake som är tämligen harmlös…..Inte undra på att grodorna är intensiva i sitt skrikande efter honor…. Här gäller det att..(beep) …. innan man blir uppäten.

På vägen möte jag en skön kille som hette Eddie…

Han var ute o cyklade i 5 veckor och körde mellan lite olika festivaler. Go o glad och med utrustning som inte många skulle vågat sig ut med…. You have pretty high tec stuff on your bike…. Ja jämfört med dig tänkte jag men ursäktade mig o sa att jag skulle cykla långt…. Själv hade han en SLITET tält… En gitarr, ett par skor och endast en kasse kläder… Cykeln skulle jag knappt cykla till jobbet på…. Det bästa var dock att han hade en sån skön inställning…. Tar timmen som den kommer, spelar lite gitarr på festivaler och var är allmänt glad o trevlig…. När jag lämnade log jag och tänkte på min festivaltokiga dotter som mycket väl skulle kunnat göra något liknande när hon var yngre 😍

Jag blev tipsad om att ignorera att en tunnel var avstängd på vägen… Gå igenom staketet annars får du cykla en lång omväg i bergen…. Det var jag självklart inte sugen på så sagt o gjort klämde jag mig igenom stängslet och in i tunneln…. Det var mörkt som i ett sotararsle och telefonen var min räddning…

Detta är slutet på tunneln….efter tunneln var planen att fylla på mina vattenflaskor som i stort sätt var tomma…. Tempen var 30gr och när jag började pumpa i pumpen kom inget vatten!!!

Då spelade det ingen roll att pumpen var vackert belägen. What to do… På kartan var det en liten stad /by ett par km iväg…. Ditt åker jag…. Med knappt 400 invånare uppenbarar sig Dollar General

Det är som om Biltema skulle öppna butik i Fredriksdal! Glad som ett barn på julafton dundrar jag in och köper vatten i mängder. Då även magen börjar pocka på uppmärksamhet….. Matmässigt…… Så det jag mig omkring efter en restaurang…. Skylten ser lovande ut…

Samtidigt kör en kille i övre tonåren förbi på en alltför liten cykel som han dock kraftigt kompenserar med byxor så stora att han nästan får kedjeolja på bakfickorna…. Var ligger denna restaurangen frågar jag…. Där säger han o pekar

Fan skojar han tänker jag…. Men mycket riktigt så stämmer det…. Vad står på menyn? Ett grillspett och poledance? 😉 Jag ber om ett annat restaurantips och får veta att Amandas har den bästa maten i byn…. Som en hungrig nyvaken björn från sin vintervila slår jag upp dörren och beställer en rejäl hamburgare med extra allt…. Då jag får vänta i drygt 50 min förväntar jag mig något alldeles extra…. Under väntetiden frågar jag en lokal stammis om vad han tror om vädret imorgon…. Han tar resolut upp sin telefon och redogör noggrant för de nästkommande 10 dygnen 😂…. Trots att jag försiktigt påtalar att jag skall åka redan imorgon fortsätter han…..

Äntligen här kommer maten……

Drygt 50 min väntan för detta 😫. Var är allt det extra jag beställde? När jag tre min senaste ätit upp och klappar mig försiktigt på magen känns det ungefär som att ha kastat in ett brännbollsträ i Globen….. Jag vill ha mer mat! En burk tonfisk och två påsar Beef Jerkey blir räddningen 😃.

Jag hittar ett Bed and Breakfast för 28 dollar… Huset är nedgånget med mannen som har det är hur skön som helst.. Efter dusch och lite mer mat går jag ner till macken för att köpa en öl…. De säljs dock bara i sex pack och jag har ingen lust att bli full så det blir vatten istället 🙂.

När jag kommer tillbaka sitter min värd o kollar på hockey

Underbart! När jag vill verka intresserad så ställer han sig upp och springer runt i större delen av vardagsrummet och visar alla passningar som hände innan det blev mål…. Här är det allvar tänker jag och sånt här verkar man inte skoja om 🤔😄

När jag skall lägga mig känner jag att jag glömt smörja in mig med solskydd idag 😫….. Min, för fyra dagar sedan ljusbleka hy, som närmast kunde liknas vid finska flaggan där blodådrorna symboliserar de blåa strecken så ser armarna nu istället ut som om de legat och marinerats i Falu rödfärg 🤕😳🤪…. Ja ja vi får väl se hur de ser ut imorgon.

Lova att vara rädda om er därhemma så skall jag försöka göra detsamma här i Paw Paw…. en litet liten by precis på gränsen mellan Maryland och Virginia drygt 5 mil från Hancock! 400 invånare och en egen polis! But watch out… There is a new sheriff in town…. Åtminstone tills imorgon på morgonen 😉

Alla dagar kan inte va bra….

Jag hade bestämt mig för att lämna tidigt, cykla en kortare sträcka och inte stressa……. Första delen funkade bra!

Jag behövde mat… Mycket mat! Gröt till frukost, nudelsoppa efter knappt en timma sen lite fulkäk på Taco Bell.

Vatten i massor under tiden benen trampade mig framåt på den krokiga vägarna. Idag är jag inte spontan tänkte jag! En camping var utsedd på lämpligt avstånd. När jag efter ett antal timmar närmade mig destinationen stannade jag till vid ett hus med synliga människor… Ja det är faktiskt inte så vanligt som man skulle kunna tro…. Jag frågade frun om vägen men hon sa att det inte fanns någon camping där jag sa 😥. Hon vände sig till sin man som satt nedtryckt i en till synes alltför liten fåtölj i förhållande till kroppsvikt. Mannen blev direkt förbannad på sin fru när han inte hörde vad jag sa för oljudet av alla jävla vindflöjlar som prydde de lilla tomten. Frun försökte dämpa honom utan framgång. Jag kände mig lite i ”vägen” och tackade för mig medans mannen fortfarande skrek på sin stackars fru…. Då han blev svettig av att bara ta sig ur fåtöljen slog mig tanken att man inte ha utfört någon fysisk ansträngning de senaste åren som på något sätt skulle glädja eller vara till någon fördel för henne 😜

Vid nästa korsning så sökte jag på nytt campingplatser och försäkrade mig denna gång om att den fanns på riktigt o inte bara på Google. Rutten gick uppför ett berg som aldrig verkar ta slut…. Halvvägs upp i 32 gradig värme var jag tvungen att leda cykel en bit… Backen visade sig vara värsta bergspassagen som varade i 5 km!! Det tog mig drygt en timma att ta mig upp. Svettig som få, var jag överlycklig när jag nådde toppen😁. Jag skulle ju snart svänga av och köra utför. Vid den högst lokala toppstugan även kalla Mountain bar hängde det två kraxande lokala fyllo över räcket. Både hade eftersatt tandvård och ingen av dem hade troligtvis inte heller någon magisterexamen 🙄. Då jag frågade vad vägen var till campingen så började de skratta högljutt….. Den är nere vid början av berget.. Pulsen steg men jag behöll lugnet och mitt sammanbitna leende…. Min GPS visade ju klart o tydligt att det skulle vara en väg här!!! Efter fortsatt kraxande från fyllona och mitt desperata sökande efter någon vettigare person så kom barägaren ut. Din GPS visar en brandväg på toppen av berget och det är privat mark!

Då han såg min uppgivna blick så sa han.., jag äger första delen av vägen så du kan köra över berget…. Bry dig inte om de andra du möter säg bara att Dave lovat dig 😗. Han förklarade snabbt vägen och jag for iväg….

Studsande fram och tillbaka på stigen med min fullastade cykel…. Vilt vinkande till alla andra vars privata mark jag trängde mig fram på….. Dave gave me promition…. Jag tror knappt de hann uppfatta va det var som susade förbi i alltför hög hastighet med tanke på lasten…. Roger vs fylllona 1-0 hann jag tänka när jag släpade cykeln under de många grindarna och avspärrningarna…..

Campingen hade fått bra omdöme och såg fin ut. Jag såg fram emot en stor köttbit o två kalla öl…. Resultatet blev….

Pissljummet vatten, pulvermos och en burk tonfisk 😅. Då det ännu inte var högsäsong så var inget öppet förutom receptionen…. Det hindrade inte henne från att kräva 400kr för en tältplats på 2,5kvm.😖. What to do….. Jag duschade extra länge så det kompenserade nog det lite 🙄

På campingen var det lugnt o skönt. Alla med betoning på alla åkte antingen bil eller golfbil vart de än skulle…. Att jag som cyklat drygt 45 mil rörde mig hyfsat obehindrat till fots mellan de olika tvätinrättningarna tycktes inte påverka den nämnvärt…. Tvärtom så passerade samma par mig vid tre tillfällen i sin golfbil på 30 min och lika glatt vinkande varje gång….. Antingen har de grymt dåligt minne eller så är jag oerhört intressant😅.

Nu är tvätten upphängd o magen full och på Facebook får jag ett meddelande från ”min” apotekare som jag köpte solskydd av… Hon tackar så jättemycket för att hon fick träffa mig och ser verkligare fram emot att följa mig….. Där ser man vad 3 min samtal kan göra 😀….

Med en stor saknad av min familj kryper jag strax ner i sovsäcken…..

På återhörande😜